paeran - ett liv kommer lastat!

Oj. Har knappt kommit mig för att uppdatera. Många känslor inom mig som måste greppas. Men det börjar reda ut sig.

 - Är på jakt efter en ny lägenhet. En tvåa, någon som vet av någon i sundsvallsområdet?

Hör av er i så fall.

På jobbet har det börjat hända grejer. Ni vet Berg, han från Gavelspets jag nämnde tidigare i bloggen. Han har kommit upp till oss och ska jobba med mig. Jag som just hade hittat rytmen med Kristina av alla. Vi teamar upp bra ihop. och nu ska han komma in, ja, ojojoj. Vi får se hur det blir. Kan bli bra också?

Ikväll blir det träning med Jens. Stefan is back on track efter semester i Thailand. Ska bli kul att höra hur det var.

Börjar redan peppa för Mustasch i morgon med Kristoffer och grabbarna. Kommer bli kung!

Hör av mig imorrn!

//P

Shit.

Det är över nu. Känns helt sjukt.

Vet inte vilken ben som gör ondast att stå på? Vi är ju inte ovänner och det betyder hur mycket som helst för mig.

Hoppas din framtid blir underbar!

Ska träna ikväll. Kommer bli skönt att tänka på något annat ett tag. Känner mig stark. Kan bli ett roligt pass. Hoppas att Jens inte sover över bara.

Hörs mer imorrn. Har mycket på agendan.

//P

Igår var jag hos jocke, det var kaos.

Det är kaos i mitt hem

Det är kaos!

//P

Måndag igen och tillbaka till jobbet.

Har ju jobbat på Smålandsvillan sedan snart ett år tillbaka som snickare. Ett jobb jag tar stor stolthet i och ett jobb som jag stormtrivs med.
Jag började min karriär på SMV på Kupa/Gavelspets, då mest med fasadsnickerier, som fönstersättning, foder och gips. Jag kom verkligen in i ett ashärligt gäng. De flesta på den stationen är unga, Berg är äldst med sina stadiga 38 år. Som sagt varje dag vart hur rolig som helst med det gänget.

Så nu, innan jul, vart jag placerad på en ny station. Yttervägg. Vår produktionschef smekte verkligen till orden när han berättade att "Han minsann hade hört mycket gott om mig, och att hade sett min arbetsvilja och höga moral" och att han ville att jag skulle "styra upp fodersättningen på yttervägg med mitt kunnande". Efter ett sådant beröm sträcker man bara på sig och går stolt nedöver mot sin nya arbetsstation med hopp om att sätta sig i respekt med sitt "kunnande" och sin "Höga moral".

Efter ett tag tyckte jag mig känna vad det var han pratade om. Stationen var ett totalt kaos av skitsnack, oenigheter och ett jävligt taskigt karma. Jag kände att det var inte mina färdigheter som snickare som skulle behövas här, för snickra kan dom. Nä, snarare min erkänt stora sociala förmåga och någon som kanske log lite då och då och gav sin nästa en klapp på axeln.
Så efter jul när jag hade kommit in i mina uppgifter så pass att jag kunde slappna av började mitt korståg mot en lyckligare ytterväggslina. Jag har nu idag lyckats rätt bra med att sprida min glädje. Kristina, den notoriska surkärringen (Som finns på alla jobb) har idag börjat le och skratta igen. Jag kände ju henne sedan tidigare då jag växt upp som granne med henne. Därför tyckte jag mig kunna tackla henne bättre än de andra.

 Poängen med denna historia är att allt detta med mitt glädjespridande inte gick upp för mig förrän förra veckan då Magnus nämner att "Det är mycket roligare här nu sedan du kom Per".

Och kanske är det så att allt blir så mycket lättare bara någon tar för vana att le och vara positiv inom gruppen. I det här fallet råkade det vara jag. Nästa gång någon annan....

Nä, nu blir det till att mickra lite pastagratäng och ladda upp inför en kväll fullspäckad med bröstpass på gymet och genralmys med min älskling!

Sköt om er, och glöm inte att fila fötterna då och då när ni duschar!

Efter en dag hemma i soffan med Daniel och en massa skatefilmer, åkte jag och Marika hem till mina föräldrar på tacolkväll. Jag kände mig duktigt trött redan innan vi anlände där. Men det var ju trots allt taco-kväll så vem hade tackat nej då?

Efter en god middag satte vi oss i soffan för att se Melodifestivalen och spela lite kort med mina brorsdöttrar. Det var då det hände. Jag fick ett sånt där helt obefogat utbrott på Marika när hon ifrågasatte mitt byte av kort. Jag snedtände direkt och höjde rösten och började anklaga henne för att inte lyssna på mig. När det isjälva verket var jag som kanske inte lyssnade på henne direkt noggrant.
Vi lämnade in vår sorti rätt kort därefter och vi började vandra mot busshållplatsen tillsammans.
Skammen var ett faktum. Jag hade inte bara betett mig illa, jag hade skämt ut min kärlek inför min familj och mina brorsdöttrar.

- Det är väl faan självklart att Marika lackar ur på dig Per, tänkte jag. Så jag har gjort det igen. Jag måste få bättre kontroll på mitt humör.
Det är oftast en skitsak jag gnäller över så det är ju inte hela världen, men jag gör ju så det blir det.

Jaja, ny dag, nya tag. Söndag står det på almanackan. Sunday bloody Sunday. Tur man inte är bakfull eller någon annat avskyvärt tillstånd. Ska vänta in Jocke nu för att kanske ta en promenad med honom i eftermiddagssolen.

Take it cool!

//P

Hej!

Det var ett tag sedan man skrev här i bloggen sin.
Faktum är att jag hade helt glömt bort min blogg ända tills nu när jag såg att min mer aktivt bloggande flickvän hade flyttat sin blogg till den här sidan istället som jag kände igen mig.

Så vad skriver man nu då efter sån lång frånvaro. Uppdaterar jag allt på en gång, eller ska man ta och börja om från början, och ta upp det som nu är aktuellt och av vikt i mitt liv?

Jag antar att det får bli det senare alternativet. Det har hänt så mycket så det skulle ta evegheter annars. Ni kommer märka!

Ikväll blir det tacokväll hos mor och far.
Förhoppningsvis kommer pappsen bjuda på en liten whisky. Det skulle sitta fint.

Klart och betalt!

//P